Inventering av vårdbiotoper 2019 - NTM-centralen i Södra Österbotten
Objekt Märigrund, Kommun Närpes, By Norrnäs
Markanvändare
Groop, Cindi & Krister
Miljöavtal Ja, Skötselplan Ja, Vårdbiotop Ja
Inventering gjord 9 augusti av Robin Sjöblom
Gammalt värde - , Nytt värde M+
Allmänbeskrivning
Märigrund är en cirka 25 ha stor ö sydväst om Grytskäret i Norrnäs skärgård som ligger ungefär 2,5 km från fastlandet. Märigrund har under långa tider fungerat som byns gemensamma
fårbete. Det traditionella fårbetet avslutades på 1960-talet. Betet återupptogs år 2017 och idag betar 21 tackor och 34 lamm på området under perioden juni-augusti.
Slåtter har traditionellt skett över
stora delar av ön, men idag slås gräset endast i samband med de stugor som finns på öns östra sida i viken. Ön har fungerat som en viktig plats för traktens fiskare och ännu idag finns flera fiskarstugor kvar
som ännu är i användning. Förutom fiskestugorna finns ett litet fiskemuseum och ett minnesmärke på området. En fyr finns även på hällmarkerna på öns södra del. Området är ett populärt
utflyktsmål och vartannat år ordnas byns fiskargille Märigrundsdagen med bland annat guidade turer.
Nästan hela ön är skyddad, endast ett litet område i samband med fiskarstugorna ligger utanför naturskyddsområdet.
Märigrund ligger dessutom inom Natura 2000-området. Även äldre spår av mänsklig aktivitet påträffas på ön.
Märigrund har väldigt mångformig natur, på området finns
olika typer av strandängar, hällmarker, hagmarker och hedmark. Fastän området har stått obetat i ungefär 50 år finns fortfarande rikliga spår av forna tiders bete i vegetationen.
Stränderna på
Märigrund utgörs av ett spektrum från havsstrandängar till strandklippor. Havsstrandängarna är av varierande branthet och på de flackaste stränderna på öns norra spets är de bredast och utgörs
av lågvuxen strandäng med gräs, starr och säv. I vikar är vassbestånden mera utbredda, likaså på öns nordöstra hörn. Betet borde leda till att dessa bestånd minskar. På dessa strandängar
påträffas förutom typiska växter såsom madrör, brun- och krypven, salttåg och sävarter också känsligare örter som bohusranunkel, kärrvial, slåtterblomma, gökblomster och kärrsälting.
Högre upp på strandängen övergår denna typ av strandäng i frisk gräsäng. På mera skyddade ställen utgörs havsstrandängen ställvis av högvuxen havsstrandäng med starr.
På stenigare stränder ökar inslaget av arter som strandfloka, mjölktistel, gultåtel och strandråg. På ställen där stränderna utgörs av klippor klarar sig bara de mest tåliga växterna som
gul fetknopp, fårsvingel och käringkål.
Öns södra del utgörs till stor del av hällmarker och hedmark. Hällmarkerna är sparsamma på vegetation och är främst bevuxna av torktåliga
växter. Hedmarkerna utgörs främst av rished med kråkbär, ljung, andra risartade växter och enbuskar. På hällmarkerna finns ställvis hällkar eller små kärr, dessa är bevuxna av våtmarksväxter
som vattenklöver, kråkklöver och olika starr- och ull-arter.
De skogbeklädda områdena är även de väldigt varierande. Ovanför fiskestugorna finns hagmark med tall av lingonskogstyp, ställvis är
tallhagmarken av renlavstyp. Tallhagmarken övergår norrut till blandhagmark för att slutligen övergå till nästintill lövhagmark. Närmast havsstrandängar utgörs hagmarkerna till stor del av alhagmark. Hagmarkernas
markvegetation är frodig och är en blandning av skogs- och ängsvegetation. Hagmarkerna är ställvis igenvuxna av enbuskar. I hagmarkerna finns fuktigare sänkor.
Beaktansvärda arter*: kärrsälting
(Triglochin palustre), käringkål (Hylotelephium telephium),knutnarv (Sagina nodosa), slåtterblomma (Parnassia palustris), stranfloka (Ligusticum scoticum), backnejlika (Dianthus deltoides), bohusranunkel (Halerpestes cymbalaria) och degbär
(Ribes alpinum) .
*Dessa ingår i en lista över beaktansvärda arter för vårdbiotoper. Utöver dessa fanns flera krävande arter på området, t.ex. gökblomster (Lychnis flos-cuculi) och strandrödtoppa
(Odontites litoralis). Se komplett artlista.
Faktorer som påverkar bedömningen
+ Väldigt mångformigt med mycket varierande naturtyper, skärsgårdsbete sällsynt, väldigt artrikt, många
beaktansvärda arter, många värdefulla byggnader, stort område, bra synlighet
- Långt betesupphehåll
Kommentarer
Området
är ett av de finaste skärgårdsbetena i landskapet med sina mångformiga naturtyper och artrika flora. Det är av största vikt att området kommer att skötas även i framtiden. Fortsatt skötsel av området
skulle kunna leda till att områdets värdeklass höjs till V.
Idag är skötseln på området ändamålsenlig för skötsel av vårdbiotop. Ställvis finns mycket enbuskar, det vore
rimligt att undersöka en eventuell röjning av endel av dessa. Att området finns inom naturskyddsområde och ingår i Natura 2000-nätverket leder till en del restriktioner för en eventuell röjning.
Den
invasiva arten vresros (Rosa rugosa) måste bekämpas. Se bilaga med karta över förekomst av vresros. Se även bilagan med info om vresrosen och dess bekämpning.
Vårdbiotopens gränser gjordes enligt
öns stränder.
Robin Sjöblom
Civiltjänstgörare, Södra Österbottens NTM-central
Telefon: 050 397 7262 E-post: Robin.sjoblom@ely-keskus.fi
Bilagor
Värdeklassförklaring Karta Fotografier från området Artlista (skild fil) Bekämpning av vresros
(skild fil)
Värdeklassförklaring
V värdefullt på nationell nivå
M+ värdefullt på landskapsnivå (men nära nationell nivå)
M värdefullt på landskapsnivå
M- värdefullt på landskapsnivå (men nära lokal nivå)
P+ värdefullt på lokal nivå (men nära lanskapsnivå)
P värdefullt på lokal nivå
P- värdefullt på
lokal nivå (har inslag av vårdbiotopskaraktär)
K återställningsvärd (uppfyller inte vårdbiotopskriterier, men det finns potential för en högre klass)
E området har ingen vårdbiotopskaraktär
U område som nyligen tagits i bruk
L naturligt öppet område